Runinskriften på Forsaringen vårt älsta lagstadgande

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http: //books, google .com/l

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

■■1 >'l

lnniDskriften på FopsariDgen

W5

Slriller iitj;i(B «( K. iiuMistish Wtiislips-Saiiiliiiuld i li|ialit, II, 3.

Runinskriften på FoFsaringen

L^iRT ÄLSTA I.AT.STADf.ANDE

hl.IS WADSTEIN

-^^¥^-

LEIfZIG

É&*A

li.imilar, befinner

II l^orsa kjTka i

'-, dels på grund

l".:\'arade juridiska

.1 alltsedan 1600-

■l;; av densamma,

-Hmhet. Emeller-

'.1 börjat skingrats,

l-örtjänsten därav

c. som i Festskrift

'■iljilaium i September

Uistiania nnderkastade

Ai omsorgsfulla under-

■ el rörande inskriftens

iktiga punkter icke till-

har icke ens kunnat

i fråga om, vad det

Åsikterna härom gå

< äfiiläainma ar fråga

^söker däremot

jjce V, 177

E:!r'?i5o

UPPSALA 1898

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.

-. /*■

Den runinskrift, om vilken denna uppsats handlar, befinner
sig på en järnring, som förr setat å dörren till Forsa kyrka i
Hälsingland. Inskriften är av synnerligt intresse, dels på grund
av sin längd, dels emedan den utgör vårt älsta bevarade juridiska
minnesmärke på svenskt språk. Den har också alltsedan 1600
talet, då Johan Bure offentliggjorde en teckning av densamma,
varit föremål för runologernas livliga uppmärksamhet. Emeller-
tid är det först i våra dagar, som det dunkel börjat skingrats,
som sedan århundraden vilat över inskriften. Förtjänsten därav
tillkommer i främsta rummet Sophus Bugge, som i Festskrift
til det Kgl. Universitet i Upsala ved dets Jubilaeum i September
1877 fra det Kgl. Fredriks Universitet i Christiania underkastade
densamma en utförlig behandling.

Oaktat det efter Bugges grundliga ock omsorgsfulla under-
sökning af ringen icke råder något tvivel rörande inskriftens
lydelse, är denna dock ännu i vissa ock viktiga punkter icke till-
fredsställande ock säkert tolkad. Man har icke ens kunnat
komma till något allmänt godkänt resultat i fråga om, vad det
är för slags förseelser, som inskriften angår. Åsikterna härom gå
så långt i sär, att medan Bugge anser, att å densamma är fråga
om straff för underlåtet erläggande af tionde, söker däremot
H. Hjärne (i Nordisk Tidskrift for Filologi, Ny Raekke V, 177
ff.) påvisa, att inskriften handlar om böter för brytande av
kyrkofrid.

ELIS WADSTEIN

Inskriften lyder (med användande af Bugges transskription) :
På ringens ena sida:

uksatuiskilanaukauratuastafatfurstalaki • uksatusAukau-

c • (

raflurata^rulaki ; inat^ii^ialakiuksafluraukauratastaf [ aukal-
taikuiuarBifanhafskakiiitfuriB

På andra sidan står:

] sua^lir^iBakuatliu^ritisuauasintfuraukhalkat • In^aBkir^usi-
k^itanuBratarsta^um j aukufakBahiurtsta^um j inuibiurnfa^i j

Detta läser ock översätter nu Bugge på följande sätt:

uksa tuisgillan auk aura två staf at fyr sta lagi : uksa två

auk aura fiura at adru lagi : en at ^ridja lagi uksa fiiira auk

aura åtta staf : auk allt ceigu i vcerr, ef (snn hafskakki rett

fyrir svåd ler dir ågu at lydrétti, svå vas inntfyrr auk hcelgat :

en dar ger du sik detta Anunnr å Tår stad um auk Ufagr å
Hiortstadum : en Vibiorn fådi, »En tvegild Okse og 2 0rer
(skal man erlaegge) som fast Belob förste Gäng: 2 Okser og 4
0rer anden Gäng: men tredje Gäng 4 Okser og 8 0rer söm
fast Belob: og alt af Eiendom fortaber man, hvis man frem-
deles skjaevt afskjaerer Ret (d. e. undlader fuldt ud at yde hvad
der er Ens Pligt at yde) med Tilsidesaettelse af hvad der till-
kommer de Geistlige efter Landets Lov; dette var forhen naevnt
og ubrodelig fastsat. Men der (d. e. paa^ denne Ring) gjorde
Anund paa Taastad og Ufeg paa Hjortstad sig dette: men
VibJ0rn skrev Runeme.»

I fråga om läsningen af inskriften avviker Hjäme från
Bugge endast däri, att han fattar uarB såsom varfpjR, an så-
som han ock i stället för hafskakki läser hafsk aki (= aghi)
samt anser kir^u vara att läsa kcer^u. Han översätter emeller-
tid på följande från Bugge mycket avvikande sätt: »En tvegill
oxe och två öre (skall man bota) för det första knifstynget
(i kyrkan), två oxar och fyra öre för det andra stynget, men
för det tredje stynget fyra oxar och åtta öre. Och för allt bo-
hag här inne (som lider skada under slagsmålet) ege kyrkovärd,
om han (en sådan) förefinnes,- rätt (talan såsom målsegande).
Så att (med den rättsliga påföljd att) presterna ega (målsmans-
rätt för kyrkofridsbrott) efter landslag, så vardt (kyrkans bohé^)
tillförene utredt och invigdt. Men der (på landstinget) tillkärde

RUNINSKRIFTEN PÅ FORSARINGEN 5

m

sig detta (ersättningskraf för åverkan å kyrkans egendom)
Anund på Tåstad och Ofeg på Hjortstad. Men Vebjöm ristade
(runorna). »

Ordet staf har Hjärne eget nog i sin översättning gått
förbi, men s. i8o nämner han, att han tager det såsom »dativus
med bortfallet kasusmärke», ock enligt H. betyder här staver
»biskopsstaf, biskopsembete».

Bugges tolkning har akcepterats av K. Maurer i Krit.
Vierteljahresschr. f. Gesetzgebung u. Rechtswissenschaft 20, 147
samt av K. v. Amira i Nordgermanisches Obligationenrecht I
s. 148 f. Mot Hjärnes tolkning framställer v. Amira däremot
följande invändningar: »a) dass gelegentlich der Verwundungen
auch Kirchengut zu Schaden komme, vvird \^illkurlich in die
Stelle hineingetragen; b) das schwedische Recht kennt nirgends
eine Kirchenpflege, die nur von einem ejnzigen Beamten ver-
sehen wird, und nach der eigenen Erklärung Hjärnes vom wei-
tern Verlauf der Inschrift wiirde die Kirchenpflege von minde-
stens drei Männern (dem Pfarrer und zwei Laien) versehen wer-
den,\ c) der Satz» (»och föi* allt bohag — såsom målsägande»)
»wiifde im Widerspruch stehen mit dem Rest der Inschrift, wie
ihn Hjärne erklärt, da hiernach die Priester das Klagerecht
haben sollen. Ubrigens ist die Hjärne schen Deutung von S7ia^
u. s. w. schen wegen ihrer Kiinstlichkeit nicht annehmbar.»

Onekligen synas dessa invändningar mot Hjärnes tolkning
ganska berättigade. Men härav följer i själva värket endast,
att vissa delar av densamma äro omöjliga (ock mot dessa
kunna även andra anmärkningar än de nyssnämda göras). Där-
med faller icke, såsom v. Amira menar, huvudsaken i Hjärnes
uppfattning, nämligen hans åsikt i fråga om, vad det är för
slags förseelser inskriften avser. I det följande skall jag näm-
ligen söka klargöra de hittils dunkla ställena i inskriften samt
visa, att den värkligen handlar om brytande af kyrko-
friden, ej om försummad inbetalning av tionde. Att inskrif-
ten skulle röra tionde, framställer Bugge egentligen endast så-
som en förmodan (se Festskrift s. 43); även enligt Bugges
tolkning namnes i själva inskriften icke ett ord därom.

De första tre avdelningarna i inskriften torde med Bugge
vara att läsa på följande sätt (jfr dock s. 7 nedan):

6 ELIS WADSTEIN

uksa tuiskilan auk aura tua staf at fursta laki • uksa

c

tua auk aura flura (a)t a^ru laki \ in at ^ri^ia laki uksa
flura (a)uk aura (a)ta staf.

Det första ord i inskriften, vilkets betydelse är omtvistad,
är staf. Bugge säger därom (s. ii): »staf er kanske det van-
skeligste Ord i den hele Indskrift», samt påpekar (s. 12), att
han icke »kan give en sikker Förklaring af staf, men kun en
Formodning, da» han »maa forudsaette, at Ordet her er brugt
i en speciel Anvendelse, som» han »ellers ikke kan paavise.»
Ordet torde enligt B. »vaere en Betegnelse for selve Udredselen
eller Boden». Detta söker Bugge motivera på följande sätt:
^stafr betegner egentlig en Stav, som den, hvortil man stotter
eller faester noget; jfr sanskr. stambk. Praes. stabhnöti, stabhnäti,
stotter, faester. Ordet bruges saaledes om en Stav, hvortil den
vandrende stotter sig, om en Stötte, hvorpaa noget hviler, om
en Grundstötte i en Bygning, en Stav i et Kar o. s. v. Af
den naevnte Grundbetydning maa forklares Ordets uegentlige
Anvendelse i forskjellige Retninger, hvorved man maa opfatte
stafr som Udtryk for det fäste i Modsaetning til det acciden-
telle, for det blivende i Modsaetning til det skiftende, for det
bestemmende, ufravigelige » . . . (Bugge anför så exempel på dy-
lik användning). »Det er da min Formodning» fortsätter B.,
»at staf, i god Overensstemmelse med deh ovenfor paa viste
Grundopfatning af dette Ord, her betegner det Belob, der af
den fors0mmelige skal udredes, netop som fast, oföränderligt,
ligeligt for alle de forskjellige Tilfaelde.»

I motsats till Bugges förklaring av staf, vilken (såsom han
själv påpekar) endast utgör en förmodan, är Hjärnes översätt-
ning af ordet: »biskopsstaf, biskopsembete», även äljes
uppvisad. Schlyter säger om siaver (under 2): »särskildt: bi-
skopsstaf . . . s(taf) ok stol, biskopsstaf och biskopsstol ; därmed
betecknas biskopsämbetet och de därtill hörande egendomar och
inkomster». Jämväl i västnordiskan förekommer som bekant
ordet stafr i liknande användning. Att staf i inskriften står en-
samt (utan ett följande ok stol) såsom beteckning för »biskops-
embete» är att jämföra mecl, att även stol ensamt (se Maurer,
norsk Historisk Tidsskrift 3:dje R. 3, 21) förekommer i dylik
betydelse.

RUNINSKRIFTEN PÅ FORSARINGEN 7

Ordet staf anser jag med Hjärne sannolikast stå i dativ.
Dock torde förhållandet ej vara det av Hjärne antagna: att
kasusmärket skulle vara bortfallet, utan har man nog, såsom doc.
Liden mun ti igen påpekat, här att göra med en /-stamsdativ utan
ändelse. Dylika dativer äro i fornsvenskan icke ovanliga ock i
isländskan saknas ändeisen hos /-stammarna normalt (jfr Noreen,
Altisl. u. altnorvv. Gram. §§ 320, 321). Att »staf» är en gam-
mal /-stam synes t. ex. av got. dat. plur. stabim (Braune, Got.
Gram. § 56, Anm. i).

För den, som kanske tvekar, att i staf se en dylik än-
delselös dativ, eller som skulle finna en sådan otydlig här, vill
jag påpeka en annan utväg. I stället för staf kunde man
möjligen läsa a staf {a prep.), i det man såsom å andra ställen
i inskriften läser den föregående runan två gånger. Härvid före-
ligger emellertid den svårigheten, att före staf på det andra
stället står a-runan, icke a-runan,* med vilken prep. a längre ned
(i a tarsta^um, a hiurtsta^um) tecknas. Såsom Noreen i Arkiv
för nord. fil. III, 30 f. påpekat, torde också i Forsaringens språk
nasaleringen ännu vara bibehållen vid långa vokaler. Emellertid
bör a »å» även haft en kortvokalisk ock alltså onasalerad form,
uppkommen i mindre betonad ställning, varför också en ristning
med a-runa skulle kunna vara möjlig. Bekvämlighetsskäl kunde
så ha bidragit tiU, att ristaren låtit det sista a i ata även stå
för a »å»; han slapp då rista en särskild runa därför. Prep. a
passar också bra här. Det fomsvenska a betecknar nämligen
(enligt Schlyters Glossar) bland annat även stället, till hvilket
något kommer »(motus ad locum)», och styr i denna betydelse
ackusativ. Ett uttryck sådant som (beta) a staf kunde jämföras
med bota i t. ex. i SdmL. JB. VII: i : bötcB i kununx garö eller
biscups »bota till, etc.» eller med det bekanta fornsvenska lag-
uttrycket beta vip biskop, vip konong etc. = »till biskopen,
konungen».

Om, såsom jag hoppas genom denna uppsats kunna bevisa,
den här ifrågavarande runinskriften värkligen handlar om bot för
brytande av kyrkofriden, så passar därmed utmärkt, att här står,
att böterna skulle gå (a) staf d. ä. till biskopen. Även en-
ligt andra fornsvenska lagrum var nämligen just biskopen den,
som liknande böter tillkommo. Sålunda heter det i HälsL.

8 ELIS WADSTEIN

Kyrkiu B. XVII: »Nu baeriaes maeti wm haelghun dagh swa at
blaat aer. aeller bloJ)ukt. bötae biskupi .III. marker». I samma
balk, flock XVIII, stadgas: »Stiael man aff aj)rum i kyrkiu
aeller kyrkiu garj)i. pa. ma hwar Jjaer sin J)iuf taka. sey hafwr
han J)aer fnp maejjaen han bröt geen sama kyrkiu. ok bötae bi-
skupi .III. marker for brutaen kyrkiu frij)». VgL. II Kir-
kyu B. LII säger: »Thaetta aegher biskuper at gamblum la-
ghum. vaerjjaer maj)er i kirkyu draepin. thaer a biskuper .IX.
mark före. Uaerjjer maj)er i kirkyu saar. J)a a biskuper pro
mark». Liknande bestämmelser finnas i VgL. I, KB. XII, VgL.
IV: 21, II, UplL. KB. XVII, XVIII; jfr ock ÖgL. KB. XXII,
SdmL. KB. XIV ock SmålL. KB. XIII.

Vid tolkningen av inskriftens at fiirsta laki, (a)t ajni laki
ock at ^ri^ia laki följer Bugge Dieterich, Runensprachschatz
s. 3, 231 o. 71, som översätter »zum ersten Male», »zum zweiten
Male» etc. En dylik användning av ordet /ag; lagli är dock
äljes icke känd. I det av Bugge från fornnorskan (Dipl. Norv.
II: 93) anförda: (til aeigna haefir hon laght ok til husa ser j laghe
niu manaöa mate ok fioratighir) ok enn j adru laghe (fim
manaöa mäter ok tolf tighir) står nämligen lag i en tämligen
olika användning; Bugge påstår häller icke själv, att denna
skulle vara alldeles identisk med den av honom för inskriftens-
at apru laghi etc. antagna. - -

Hjärne häller sig däremot till en alldeles säker betydelse
av det fornsvenvSka Zfz^^, nämligen »stöt, styng» (se Söderwalls
Ordbok lagh samt Schlyters Glossar knifs-lagk »knifstyng») ; även
i västnordiskan förekommer ordet i denna betydelse (Fritzner
översätter lag 11 »St0d eller Stik med Sverd, Kniv eller Spyd
o. desl.»). Såsom ytterligare stöd för denna uppfattning, enligt
vilken alltså med laki åsyftas det, varför bot skulle erläggas, vill
jag påpeka ordets förbindelse med ett föregående at. Denna
preposition förekommer nämligen även äljes i fornsvenskan just
i dylik användning. Sålunda heter det t. ex. i UplL. M. XXIV:
»BloJ)sar .j. huldi wiliae waerk J)rir örae bot at . . . § i Huggaer
aff all fiughur fingaer. aellr nokon lij) aff fingrinum hwaerium. J)re
markaer bot a t. frijjae maellum .j. frij)i halw dyrrae. ok saex
markaer at lytinu. § 2 Takaer man ben or sari. J)a a laekir

RUNINSKRIFTEN PA FORSARINGEN 9

vitae maej) ens sins cpe. siu ben. ok örae karlgildaer bot a t
hwariu bene.»

De tre första avdelningarna i inskriften tolkar jag alltså på
anförda grunder alldeles så som Hjärne.

Nu kommer det svåraste stället i hela inskriften, ock här
äro alla hittils försökta tolkningar otillfredsställande. Detta lyder:

aukaltaikuiuarBifanhafskakiritftiriR.

Här tror jag Bugge så till vida ha rätt, som han anser det
vara fråga om förlust av all egendom såsom straffpåföljd för
någon förseelse. Vissa enskiltheter i Bugges tolkning kunna dock
näppeligen vara riktiga; Bugge framställer dem också delvis en-
dast såsom sannolika. Sålunda säger Bugge (s. 16) »alt aiku
i uarB synes at maatte betyde: man taber (forspilder) hele sin
Eiendom». Denna översättning göres dock redan högst osanno-
lik av den omständigheten, att Bugge nödg;as fatta uarB såsom
= ver(d)r. Bugge söker visserligen stödja det här antagna, äljes
alldeles exempellösa bortfallet av d i ver(d)r med ett par paral-
leller. Men vad beträffar den ena av dessa: siikuB på Kälfve-
stenstenen »= oldn. Sigurdry>, så vet man numera, att där i stället
står atikuB (= Stigr). Den andra paralellen: nur på Malstad-
stenen för äldre nordr, är icke alldeles analog. Denna senare
form har nämligen icke såsom praes. verdr en mängd närstående
former med säkert bibehållet d {verd, verda, verdom etc), vilka
böra ha påvärkat formen ver^r så att även denna bibehållit sitt
J, vilket den också faktiskt äljés alltid gjort i alla nordiska språk.
Vidare är att märka, att även om i uarB skulle kunna fattas
såsom = i verdr, så vore icke ens därmed Bugges tolkning
given ock säker. Ty det är endast en förmodan, att i verdr
skulle kunna uttrycka »man taber etc. » (jfr Bugges ovan anförda
uttryckssätt).

Mot Hjärnes uppfattning av uatB (= var[p]R), som även
förutsätter ett j^-bortfall, gäller samma invändning som nyss
framställts mot Bugges liknande antagande. Ock Hjärnes över-
sättning av aiku (ceighu) med »(kyrkans) bohag» synes åtmin-
stone vara något osäker.

Vad angår det, som Bugge läser efter uarB : if an hafskaki
rit (ef cenn afskakki rett), vill jag endast påpeka, att något af-
skakka i dylik användning icke äljes är känt. Med skäl har

10 ELIS WADSTEIN

därför Hjärne sett sig om efter en annan möjlighet att uppfatta
detta hafskaki. Hjärnes uppdelning: hafsk aki, torde också
träffat det rätta. Hans översättning av stället är dock redan på
skäl som av v. Amira anförts (se ovan s. 5) omöjlig.

Enligt min mening bör stället uppdelas på följande sätt:

auk alt aiku i uarB if an hafsk aki (i) rit furiB

auk alt aiku anser jag vara rätt tolkat av Bugge såsom
»ock alt av egendom».

i fattar jag = ce (eller möjligen = e, jfr i isl. cb : e) »alltid,
städse»; jfr rörande beteckningen med i-runa Vix\SB,^=lcerfiR nedan.

uarR tolkar jag såsom = vcBrR »värre», en uppfattning av
formen, som ju också är den, som ligger närmast till hands,
ehuru de, som hittils sysselsatt sig med tolkning av inskriften,
icke lyckats få denna betydelse att passa här. Det andra r i
»värre» har som bekant uppkommit ur tonande s, varför beteck-
ningen med R i uarB är alldeles i sin ordning. Att ordets vokal,
ehuru denna icke är omljuds-^, tecknas med arunan är att jäm-
föra med a i första stavelsen av halkat nedan.

if fattar jag i likhet med andra uttolkare såsom = västnord.
ef »om».

an tolkar Bugge, Festskr. s. 18, såsom cenn. Han påpekar
emellertid (s. 17), att denna ristning även, såsom i flere andra in-
skrifter (se Ant. Tidskr. f Sverige V, 33), kan betyda han. Då
hann ofta brukas »i Undersa^tningen om en ubestemt Person,
der ikke er nsermere betegnet i Oversaetningen» (Bugge, Festskr.
a. st.), ock ett dylikt han passar utmärkt till min övriga tolkning
av denna passus, föredrager jag att fatta an så (emellertid vore
även ett an »ännu» förenligt med min översättning av satsen i
fråga).

hafsk översätter jag »uppför sig, beter sig». Enligt Fritz-
ner^ betyder hafask eller hafa sik »bruge sig, opfore sig, skikke
sig paa en eller anden Maade». Att märka är, att vid hafa i
dylik betydelse det sätt, varpå man uppför sig, »betegnes ved et
tilfoiet Adverbium i Komparativ», ock såsom Fritzner nämner
förekommer »navnligen» \x\Xxy(^^Vihafa betr,verr. Att observera
är även, att i de av Fritzner anförda exempel på verv vid hafa
i dylik betydelse ordet vervy liksom pä Forsaringen, har
sin plats före hafa. Jämväl i fornsvenskan är ifrågavarande be-

RUNINSKRIFTEN PA FORSARINGEN II

tydelse hos hava sik vanlig; jfr Schlyters Glossar hava lo) samt
Söderwalls Ordbok hava sik »förhålla sig, bete sig, gå till väga».

hafsk utgör ett fall av mediopassiv form på -sk i st. f s,
varpå äljes endast ett par exempel från fornsvenskan, ock dessa
ävenledes från runinskrifter (se Bugge, Run verser s. 117), äro
kända. Av att suffixformen -sk är så litet anträffad, får man
emellertid icke draga den slutsatsen, att denna överhuvud skulle
varit ytterst sällsynt i fornsvenskan, ty i runinskrifter, där man
närmast skulle vänta -sk bevarat, äro passivformer, ock således
även former på -s, på det hela taget mycket fataliga. I
Forsaringens hemort, Hälsingland, har man särskilt skäl att tro,
att -.y^-formerna varit mycket i bruk, eftersom språket därstädes
enligt Forsaringens ock Hälsingelagens vittnesbörd (se Bugge,
Festskr. s. 49 ff.) uppvisat överensstämmelser med norskan. I
fomnorskan voro nämligen sistnämda forAier vanliga ännu på
1 200-talet. Man har alltså icke häller i Forsaringens hafsk an-
ledning se något, som skulle tyda på särskilt hög ålder hos in-
skriften.

aki (i) rit furiR översätter jag »äge såsom bot härför»,
i det jag fattar rcetter (rit) såsom stående i den såväl i forn-
svenska^som i fornnorskä lagar förekommande betydelsen »bö-
ter»; jfr Schlyter, Glossar s. 524, Fritzner^ under réttr 2) ock
Hertzbergs Glossärium till Norges Gamle Love under réttr 2)
ock 3) samt även v. Amira Obligationenrecht I, 55 ff. Från
Hälsingelagen (M. XXV) må ett exempel på dylik användning
av rcBtter anföras, i vilket ordet liksom på Forsaringen utmär-
ker böter, som tillkomma biskopen : »Draeper praester bondae . . .
])a taki konunger biscups raettaen» (den bot, som äljes för
dråp tillkom biskopen); jfr ock »J)au mal er biskup lytr rett
(»boder») a», Hertzbergs Gloss. s. 521. Min läsning (i) rcet har
en parallell i »J)eir doemdu J)oraldi halfa mörk guUs af Jjorgeiri
i rett (»såsom bot») fyrir systur (anfört ur Dipl. Norv. av Fritz-
ner^ III, 93). I liknande användning som prep. / här förekom-
mer också at, t. ex. »J)aer a biscuper J)re marker af a t konongs
rået» (VgL. II, RB. X), »aeghu a t botum örtogh min aen aelliw
orse» (VgL. I, SB. V).

Hela stället är alltså att översätta: »ock, om han beter
sig värre (d. v. s. utdelar mer än tre styng), ege (bi-

12 ELIS WADSTEIN

skopen) städse hela (hans) egendom såsom bot här-
för.»

Man kunde vara oviss om, ifall ce (i) i stället för till huvud-
satsen skulle höra samman med bisatsens vcerR. ce förekommer
nämligen stundom förenat med en följande komparativ, se Fritz-
ner III, 1067 nederst t. v. samt Vigfusson ce 3). I detta fall
bl^ve översättningen: »om han beter sig alltjämt värre» (eller
om an är = cen: »om han beter sig alltjämt värre ännu»). Jag
är emellertid mast böjd för att fatta ce på det först angivna sät-
tet, emedan ordet i lagspråket synnerligen ofta förekommer i lik-
nande användping (för att förstärka en given bestämmelse); ej
sällan står då ce .tämligen överflödigt ock saknas därför stundom*
i andra handskrifter. Sålunda heter det t. ex. i HälsL. -^B. XI:
»ae huru mang syskin aeru. J)a taki cb syster J)riJ)iung wij) broJ)er»;
i MB. XIX: »hafwi le J)aen wiJ)zorJ) sum skiftae wil»; i UplL.
KB. XVI: »i allum J)em malum sum biskupaer a til kiaeru. pa
waeri e witnin saklös»; i VgL. Orb. § 6: Draepaer maj)aer kono.
J)aet aer nij)ingsvaerk alt. hun .a. e frij) til mot ok til maessu»;
i RB. III: 2: »f)aet hetir. e aldragötae J)ing aer laghmaj)er er.a.»;
i LR.: »Uarpaer lekaeri barj)8er J)aet skal ^ vgilt uarae»; i SdoiL.
yE. I: I : »Nu f)er broJ)er oc syster aerwe faj)er oc moJ)er. J)a
aerwe ce {ce saknas i Cod.B) brof)er tvva lute oc syster^J)rif)iung» ;.
KgB. XI pr.: Gierningae J)erae liggin i gildi sinu ^ <(saknas i B)
halw dyrrae aen J)a J)et hema wari giort» etc.

Att, såsom jag vid min tolkning av in alt aiku — furiR
gjort, supplera ett annat subjekt till aghi än subjektet till det
föregående kafsk, är på intet sätt betänkligt, då liknande fall som
bekant äro mycket vanliga i den kortfattade fomsvenska lag-
stilen. Exempel härpå äro: HälsL. KgB. VI pr.: »J)a aa ko-
nunger hanom giwi (hds. B giwa) frip. ok lösae (nytt subjekt!) sik
ii frif) wij) konung maef) XL markum»; MB. I: 3: »warjjer han
saar sv va at han aer oför fae (nytt subjekt!) hanum annaen ät-
ter» etc.

Efter det föregående omtalandet av ett, tvä eller tre
styng väntar man också, i överensstämmelse med min tolkning,
något straffstadgande för det fall att mer än tre styng utdelas.
En liknande stegring som här å Forsaringen angives ävenledes
i UplL. MB, XXIX: i: »Nu far man sar ett . tu . J^ry . aellr

RUNINSKRIFTEN PÅ FORSARINGEN 1 3

flere. giör t>aet allt en man . . . han a. a pingi wij) gang^. ok
brut sin faestae. ok po aei merae aen sarae bot enae» (jfr HälsL.
MB. XIV: i). På sistnämda ställe stadgas dock såsom synes,
att i alla fallen endast en »saraebot» gäldas, men detta utgör
tydligen en ändring av en ursprungligare bestämmelse med olika
bot för olika antal sår, ty äljes hade det ju varit överflödigt att
uppräkna de nämda fyra olika fallen. •

Bestämmelsen å Forsaringen, att den som utdelat över tre
knifstyng i kyrkan skulle ha förvärkat all sin egendom, är icke
strängare än man för denna tid har anledning att vänta. Ännu
betydligt senare var brytandet av en annan frid än kyrkofriden,
nämligen hemfriden, belagt med lika stort straft Det heter näm-
ligen i HälsL. KgB. II om hemgång: »far man hem ad aJ)rom.
een aller flerae. ok J)aes wiliaendaes hanom 3kaJ)a giörae. aeller
nakrom ii hans garj)i. t>aet förstae J)aer i gj^rp kumae. sargha. sia
til blooz. draepa. bastae. aeller bindae J)aén saklöz aer. pe hawi
allir brutit konungx ezörae. ok f)aer aer hwar howazman for sik.
per laeggiaes allir biltughir. ok J)errae bo til skiftis.»

Fortsättningen av inskriften (på ringens andra sida) lyder
enligt Bugges otvivelaktigt riktiga uppdelning:

sua]^ lir^iR aku at liuj^riti 6ua uas int fur auk halkat

sua^ betyder »yilkét». I samma användning förekommer
uttrycket, såsom^ Bugge i Antiqv. tidskr. f. Sverige V, 30 på-
visat, på Rökstenen ock även det västnord. svd at brukas på
liknande sätt.

lir^iB är eg. »de lärde», så »de Geistlige» (Bugge s. 20).
På grund av första stavelsens i anser B., att »ordet maa taenkes
udtalt lerdir eller lerder» med é. Enligt Noreen, Aschw. Gram.

o

§105 Anm. torde däremot lirJiR åsyfta ett llr^iR, A anf. st.
omtalar nämligen Noreen en i vissa nutida nordsvenska dialekter
förefintlig övergång ^ > e, som enligt Lindgren, Svenska Lands-
målen XII: I s. 62 f i Burträskmålet inträtt redan i fornsvensk
tid, ock förmodar, att spår till denna övergång skulle vara att
finna bl. a. »in der konsequenten wiedergabe des t^ vor ^-^ durch
i (d. h. ^)» å Forsaringen. Härvid är emellertid att märka, att
av de summa två fall Noreen har att anföra på i för väntat ce
framför r§ endast ett är otvivelaktigt, nämligen det här ifråga-
varande lir^iR; det andra: kir^u, står icke för kc^r§u, utan är

14 EI.IS WADSTEIN

(enligt Bugges ock min mening, jfr nedan) praet. ^w gcera »göra».
Den ifrågavarande dialektiska övergången cB '> e torde också en-
ligt Lindgren anf. st. vara att förlägga först »till ungefär I4:de
eller I5:de årh.». För övrigt har nämda övergång icke blivit
uppvisad för Hälsingland, där Forsaringen har sin hemort (i
Landgrens Uppränning till en grammatik för Delsbomålet om-
talas ingen dylik övergång; icke häller i Ordbok över allmoge-
ord i Hälsingland har jag funnit någon sådan bekräftad). Då
för Forsaringens inskrift en övergång e^ till e eller é icke blivit
styrkt ock, såsom Bugge s. 20 påpekar, i-runan även äljes i in-
skrifter förekommer såsom beteckning för ^, har man ingen an-
ledning att anse lir^iR åsyfta något annat än ordets vanliga form :
IcerpiR.

Emedan förekomsten av ordet lir^lR »präster» här är av
stor vikt för uppfattningen av inskriften i det hela, må påpekas,
att formen i fråga enligt vad Bugge särskilt framhåller säkert
är lir^iR ock icke liu^iR, såsom en ock annan undersökare läst
den (se Festskr. s. 20; jfr ock den medföljande teckningen, av
vilken framgår, att kroken på r-runan (R) upptill på högra sidan
endast är litet kortare än vanligt, vilket förklarar felläsningen;
en ännu mindre markerad krok finnes på r i fursta i början av
inskriften, vilket nästan liknar en u-runa). Utom Bugge hava
även C. Säve samt M. F. Arendt läst lir-, icke Ixu- å det här
ifrågavarande stället (se Bugge, Festskr. s. 31, 33).

at liu^riti betyder »enligt landslag», (se Bugges utförliga
behandling av detta ord i hans förut anförda arbete s. 21 o.
54 ff.). Det är ovisst, om liup- betecknar uttalet liup- eller ett
uttal lyj^-, eftersom tu i runinskrifter även kan utmärka y (jfr
Bugge a. st.). I fornsvenskan är emellertid formen lyp- nästan
enrådande {liup synes endast förekomma ett par gånger) ock
därför synes det sannolikast, att Forsaringens liu^riti är att läsa
ly^rcEtti. Att y å andra ställen i inskriften tecknas u (fursta,
furiR, fur) bevisar ingalunda, att iu här icke skulle kunna åsyfta
ett uttal y, eftersom inskriften — liksom andra runristningar —
även äljes visar inkonsekvens i beteckningssättet.

sua^ lir^iR aku at liu^riti betyder således: »vilket prä-
sterna ega (rätt till) enligt landslag». Att i inskriften först bi-
skopsstolen (staf ) namnes såsom den myndighet, till vilken de

RUNINSKRIFTEN PA FORSARINGEN 1 5

här ifrågavarande böterna skulle gä, men sedermera lir^iR »prä-
sterna» sägas ega rätt till dessa böter, innebär icke någon mot-
sägelse. lir^iR står här såsom beteckning för alla präster =
prästerskapet, ock att det var biskopsmyndigheten, icke till-
äventyrs konungen eller häradet, som dessa böter tillkommo, ut-
gjorde ju på samma gång även en prästerskapets rätt.

Av de i inskriften följande orden behöva int ock halkat
närmare förklaras.

int fattar jag med Bugge såsom part, praet. av ifma. Bugge
översätter ordet med »naevnt» ock tillägger (s. 53): »At der i
Forsa-Indskriften ved uttrycket int hentydes til den offentlige
Fremsigelse af Loven, synes muligt men ikke sikkert». Att
inna bland annat även förekommit i sistnämda användning fram-
går nu av Hertzbergs Glossarium, enligt vilket det kan betyda
»fremf0re, fremsige, om lagmandens retfudsagn». Då denna
betydelse passar utmärkt här, så översätter jag int »tillkänna-
givet, påbjudet» (nämligen av lagmannei> på tinget). Att denna
betydelse hos inna icke är anträffad i fornsvenskan har föga att
betyda. Vid tolkningen av Forsaringens inskrift hava nämligen
ävea västnordiska paralleller stor beviskraft, eftersom inskriftens
språk med hänsyn till ordförråd ock ordbetydelse visar åtskilliga
överensstämmelser med norskan (se Bugge s. 49). Särskilt är
att lägga märke till, att även Hälsingelagen, såsom Bugge å
anf. st. påvisat, eger många uttryck, som icke finnas i de andra
fornsvenska landskapslagarna, men däremot i norska eller is-
ländska.

halkat = hcelghat översätter Bugge (s. 23) »fastsat som
noget ubrodeligt». Denna betydelse är visserligen icke äljes
uppvisad hos hcelgha, men det synes i ock för sig ganska san-
nolikt, att en dylik förekommit. Såsom parallell härtill kan an-
föras det lat. sancire, vilket som bekant betyder både »hälga»
ock »heligt (ock formligt) stadfästa, bekräfta».

Kanske beror Forsaringens halkat rentav på direkt infly-
tande från lat. sancire. Denna passus: auk alt ceighu ce, vcsrR
ef [k] an hafsk, aghi i rcet fyriR; stiap Icer^iR aghu at ly^rcetti,
sua vas int fyr auk kcelgkat, synes nämligen i fråga om ord-
ställning ock uttryckssätt så mycket påminna om latinet, att jag
icke kan låta bli att framställa den förmodan, att ett latinskt

l6 ELIS WA-DSTEIN

original här legat till grund, ali ceighu (alt med följande geni-
tiv) erinrar om ett Isitinskt tofyim med vanlig genit. partitivus; i
nordiska språk är däremot genitiv efter alt ganska sällsynt, om
också ej alldeles utan exempel (se Bugge s. 15). Vidare har ju
vc^rR ef han hafsk från nordisk synpunkt en ovanlig ordföljd
(jfr dock Lund, Oldnordisk Ordföjningslaere §§ 178 ock 181, 4),
men däremot god latinsk: »peius si agit» (eller rentav se habei;
jfr male se haberey enligt Du Cange, Gloss. = »male se gerere»).
Likaså låter sua^ Icer^iR aghu etc. ordagrannt ock i samma
ordföljd överflytta sig till latinet: »Quod clerici accipiunt se-
cundum ius provinciale, sicut fuit indictum quondam atque san-
citum». Det vore ju också i ock för sig ganska sannolikt, att
en latinsk avfattning varit det ursprungliga, då tillkännagivandet
naturligtvis från början formulerats av lir^iR »präster».

Vi komma nu ^ter till en avdelning av inskriften, vars me-
ning hittils icke kanihava blivit rätt förstådd:
in^aBkir^usiktitanunratarstatuni \ aukufakRahiurtsta^uin
Bugge avdelar detta på följande sätt: in ^äR kirju sik Jita
etc, ock översätter (s. 26): »Men der, d. e. paa denne Ring
(i Norges Indskrifter med de aeldre Runer s. 80 fattar Bugge
dock JaR pä grund av att här står -r, icke -r, såsom = »de»)
gjorde Anund paa Taastad og Ufeg paa Hjortstad sig dette»
(»Optegnelsen paa Ringen», s. 24). Mot denna tolkning är att in-
vända, att sik ej gärna, såsom här förutsattes, på den tid varom
här är fråga kan ha brukats såsom dativ. Vidare blir innehållet
med Bugges översättning mycket otillfredsställande. Dels vore
fita om »Optegnelsen paa Ringen» åtminstone ett mindre lyckat
uttryck, dels bleve med denna tolkning föga klart (jfr Bugge
s. 43), varför just två bönder skulle låtit göra inskriften, ock sär-
skilt bleve det obegripligt, varför dessa bönder skulle sägas ha
gjort den åt sig.

Hjärnes översättning av stället: »Men der tillkärde sig detta»
är omöjlig redan av den grund, att fsv. kcera sik med följande
ackusativ icke har den av Hjärne här inlagda betydelsen. Den
av Hjärne åberopade paralellen från VgL. IV, 12: hwat han sik
kicerce ^ä« betyder nämligen icke »vad han kan tillkära sig», utan
»vad han anför käromål över» eller såsom Schlyter i sin
edition s. 446 tolkar det »hvad det är han påstår eller med sitt

RUNINSKRIFTEN PÅ FORSARINGEN l^

käromål åsyftar». Ock en översättning av taRkirtusikJitanunr
etc. med »Anund etc. anförde käromål över detta» skulle, såvitt
jag kan finna, omöjligen kunna anses tillfredsställande.

Alla svårigheter lösa sig ock det hela blir tydligt ock klart,
om man läser stället på följande sätt:

in ^aR kirj^u sik]^ i(n)ta (a)nunr etc.

Vad först JaR angår behöver man ej med Bugge, Norges
Indskrifter etc. s. 80, fatta det såsom någon slags (onöjaktig)
skrivning för j^cezR, utan j^aR åsyftar enligt min mening ett^^^,
en växelform till 'peir, varpå jag i Fornno. homiliebokens ljud-
lära s. 58 anfört belägg från såväl fornnorskan som isländ.skan
ock forns venskan.

kir^u tolkar jag med Bugge sdisom gcsrpm.w gcera »göra»;
jfr beträffande i-runa för ce t. ex. kir^i == gcerpi »gjorde» på
Frösö-stenen i Jämtland, vilken (jfr av Noreen i Arkiv f. nord.
fil. III, 31 anförd litteratur) hänföres till mitten av 1 000-talet ock
således är äldre än Forsaringen.

Med sikt åsyftas naturligtvis det senare fornsv. scekt, väst-
nord, sekp, sekt, »böter» (Schlyterg Glossar), »Straf, saerlig om
B0der som til Straf skulle betales» (Fritzners Ordbog), »straffe-
bod til det oifentlige, d. e. til konge el. biskop etc. (Hertz-
bergs Glossarium). jnrunan står här såsom beteckning för om-
ljuds-^ liksom i kir^u (obs. ock lir^iR med i för cB)\ jfr även,
att tvärtom a-runan användes för ur cei uppkommet ce i haJkat
(hcelghat), vilket också tyder på, att de olika ^-ljuden på inskrif-
tens tid icke längre hållas i sär. Då mot min läsning isik^ =
scek^ muntligen invänts, att det vore osannolikt, att i-runan skulle
kunna stå för omljuds-^ på en tid, då ännu ett -§ skulle vara
bevarat (icke övergått till -/) efter k ock då -sk ännu fanns i
mediopassivet {kafsky se ovan s. 11), vill jag påpeka, att nämda
-p, lika litet som -sk hos passivet, behöver tyda på särskilt hög
ålder i en hälsingländsk inskrift (jfr ovan s. 11, 15). I forn-
norskan förekommer nämligen spiranten efter k ännu på 1200-
talet (se min Fornnorska homiliebokens ljudlära s. 107). Beträf-
fande i-runa = omljuds-<^ samtidigt med förekomst av -sk är
särskilt att jämföra formen ita^isk = cendadisk, Liljegren Run-
urkunder n:o 1254. Varken formen hafsk eller formen sik^ är
således oförenlig med att fatta Forsaringens inskrift såsom här-

Ä". Hum. Vet. Sam/, i Upsala, V/, j, a

1 8 ELIS WADSTEIN

stammande frän iioo-talet i enlighet med den hittils vanliga
åsikten; den kan för dessa former t. o. m. mycket väl vara (så-
som Bugge s. 51 håller för troligast) inhuggen i senare hälften
av nämda århundrade.

I i(n)ta ser jag part. praet. av inna. Visserligen förekom-
mer detta part. förut i inskriften, tecknat int, men att i en ock
samma inskrift nasal framför t än är utskriven ock än saknas är
icke ovanligt. Såsom exempel därpå må anföras: intriR (^=
andriR) : ita^is (=^ cendadtsj, ot (= a7id) å Västra Ledinge-stenen,
Bråte ock Bugge, Runverser n:o 18, iuruntr, ant : sutiR (= sy7t-
diRj å Sälna-stenen, Runv. n:o 32, bunti : kuj^mutr (■■==^ Gu^-
mundr) ä Harsta-^stenen, Runv. n:o 103, brantr : halfitr ^= Hall-
findr) å Gårdby-stenen, Runv. n:o 112, santa, stanta : sigmutr
l^= Sigmundr) å Hauggrän-stenen, Runv. 1 26, antaj^is : buta /==
bonda) å Såstad- stenen, Runv. n:o 152; i ett ock samma ord sak-
nas nasal-runa i den ena stavelsen, men står i den andra i iata-
lant (=. lamtaland) å Frösö-stenen (se Noreens läsning av denna,
Arkiv f. nord. fil. III, 32).

Nu uppgiver visserligen Noreen, Altschwed. Grammatik § 1 5^
att det skulle vara utmärkande för Rökstensgruppens inskrifter,
till vilka ristningen på Forsaringen hör, att de alltid skulle ut-
skriva nasalen före t-runan. Detta kan emellertid endast stödas
med Rökstenen själv samt med Kälfvestensinskriften (å denna
endast ett ex.), eftersom följande till denna grupp hörande ste-
nar alldeles sakna hithörande exempel: Slaka-stenen (se Antiqv.
Tidskrift V, 99), Ingelstad-bärget, Kärnbo-stenen (Ant. Tidskr.
V, 99), Björkö-stenen (Liljegren, Runurkunder n:o 334), Tjäng-
vide-stenen (Runverser n:o 162), Pilgårds-stenen (Runverser n:o
161) ock Gurstens-stenen (Runv. n:o 164). ' Rörande Björneby-
stenens (jfr Bugge, Vitt. hist. o. Ant. Akad:s Handlingar 31: 3, 79)
lydelse saknas uppgifter. Att även Bugge icke anser utsättandet
av nasal före t tillhöra hela Rökstensgruppen, framgår därav,
att han å den till denna grupp hörande Rotne-stenen (Runv. n:o
1 10) läser butr såsom bendr, alltså med supplerande av nasal
framför t.

inta är ack. sing. fem. av inir ock avser det föregående
scekp. gcer^u står här såsom hjälpverb, ock gcer^u scBk§ inta är
detsamma som intu scekp\ jfr Fritzner I, 578 nedtill: »med Praet.

RUNINSKRIFTEN PÅ FORSARINGEN 1 9

Part. Akk. af et andet Verbum bruges gera ssialedes, at denne
Förbindelse kun betegner det samme som dette Verbum sat i
samme Tempus &c. som det, hvori gera her förekommer, f. Ex.
hann man holpinn gera lyd sinn (= man hjälpa lifd sinum) . . .
skjött kjörit geri ek j^at /^= skjott kys ek j^al) . . . gera e-n hand-
tekinn, halshöggvinn^\ även i fornsvenskan förekommer göra
»med part. närmande sig en omskrifning» , se Söderwalls Ord-
bok under göra i8.

Det här ifrågavarande stället betyder alltså: »men desse
gåvo besked om boten: Anund på Tåsta ock Ofeg på
Hjorsta». Enligt Fritzners Ordbog^ betyder nämligen imia\
»i) fremfore, fremsige, 3) give Besked om, gJ0re Rede for en
Sag, fortaelle».

Anledningen till att Anund ock Ofeg; nämnas i inskriften
är nu tydlig. De åberopas såsom hemulsmän för de bötesupp-
gifter, som inskriften innehåller.

Nu kunde man vara oviss om, huruvida Anund ock Ofeg
varit de (lagmän), som tillf orene (fyr) promulgerat ^/;//y dessa
bestämmelser, eller om dessa två personer levde, då inskriften
ristades, ock då gåvo besked om (gcer^u inta) dem. Det senare
synes vara det sannolikaste, eftersom det väl var viktigare att
nämna ännu levande hemulsmän för uppgifterna än att omtala,
vilka det var som ursprungligen (fyr) tillkännagivit lagbudet.
Anund ock Ofeg motsvara på sätt ock vis Hälsingelagens minnunga
m(En d. v. s. män som mindes vad förr hänt eller bestämts, ock
' hos vilka man enligt lagen i vissa fall skulle söka upplysningar (jfr
KB. II, VII, XIV, JB. XIV, XVI o. VB. XII). Härmed stämmer,
att dessa två bönder icke synas ha varit boende inom Forsa socken,
utan i den angränsande socknen Hög ; åtminstone höra Tåsta ock
Hjorsta numera till sistnämda socken. Det stadgas nämligen i
HälsL. KB. VII: 2, där det är fråga om en tvist mellan präster-
skapet ock socknemän, att de minnunga mcen, som skulle vara
med ock slita denna tvist, skulle tagas från andra socknar (»J)a
witi J)aet II minnungae maen aff aj)rum soknum»). Samma
bestämmelse finnes i KB. II i fråga om en annan tvistefråga
mellan samma parter. Forsaringens inskrift har kanske just blivit
ristad ock uppsatt med anledning av något tvistemål mellan präst
ock sockenbo, som angått ett i Forsa begånget kyrkofridsbrott.

-20 ELIS WADSTEIN

ock härvid har prästerskapet låtit de utan tvivel högt ansedda
bönderna Anund ock Ofeg lemna besked ock intyg om (för run-
ristaren diktera) den bot, varmed brytandet av kyrkofriden,
* enligt vad förr blev tillkännagivet ock högtidligen stadfåstat»,
var belagt.

Forsaringens inskrift är alltså enligt min mening att åter-
giva på följande sätt:

oksa tuisgillan atik aura tua (a) staf at fyrsta laghi, oksa tua
auk aura fiura at apru laghi, en at pripia laghi oksa fiura auk
aura åtta (a) staf, auk alt ceighu ce, vcerR ef [h]an hafsk, aghi i
rcet fyriR; suap IcerpiR aghu at lyprcetti, sua vas int fyr auk
hcelghat. e7i pceR gcerpu scekp inta: anunr a tarstapum auk
ofaghR a hiortstapmn, en vibiorn fapi.

Detta är att översätta:

En tvegill oxe ock två öre till biskopen för för-
sta hugget, två oxar ock fyra öre för andra hugget
samt för tredje hugget fyra oxar ock åtta öre till
biskopen, ock om han beter sig värre, äge (biskopen)
städse hela (hans) egendom såsom bot härför; vilket
tillkommer prästerskapet enligt landslag, såsom till-
förene blev tillkännagivet ock högtidligen stadfästat.
Men desse gåvo besked om boten: Anund på Tåsta
ock Ofeg på Hjorsta, samt Vibjörn ristade (inskriften).

Det är om en vild ock blodig tid som denna inskrift med
sitt korta, men mycketsägande innehåll vittnar, en tid, då kniv
ock svärd sutto lösa i skidan ock blodsutgjutelse icke var säll-
synt ens inom kyrkans hälgade murar. Stränga medel for-
drades för att råda bot härpå. Ock för att de hetsiga hälsin-
garna vid besöken i kyrkan alltjämt skulle erinras om, vilka
svåra påföljder brytandet av kyrkofriden medförde, fanns det ju
ej bättre sätt än det man valde i Forsa: att inrista bestämmel-
serna därom på kyrkodörrens ring.

\)\\\

1

..

j

Af Kongl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Upsala

ntgifna skiifter.

I k(>mmissi()n lios A k a cl c ni i s k a 1-5 o k h a n cl c I n (C. J. 1 Aind-
ströni) i Upsala och (Hl o Ilarrassowi tz i Lcif^zig.

Band I (pris lo kr. = \i Mk).

Erdmanx. a. Uber dic Ileimat und den Namen der Ängeln.

PiEHL, Karl. Om betydelsen af termen kanon och lämpligheten af dess

användning inom den egyi)tiska konstens historia.
Erdmann, a. Die Grundbedeutung und Etymcjlogie der Wörter Kleid

und Filz im (lermanisc^hen, nebst einem i^xkurse.
Burman, E. O. Die Transs(:endental]>hilos()i)hie Fi<"hte\s und Schelling's,

dargestellt und urläulert.
NoRDWAi.L, Joirv K. (>ni sxcnska riksra^lets utveckling mot (^entralisation

under (iustaf II Adolf.

Band II (pris lo kr. --- 12 l\Ik).

GöDEL, V. Katalog öfver Uj)sala Universitets Biblioteks fcjrnisländska och

fornnorska handskrifter.
NvLANPKK, K. L^ Inledning till Psaltaren.
Almkvist. II. Mechiha IJo Pcsachtraktaten med textkritiska noter, pa-

rallelstiillen ur Talmud och Midrasch, samt inledning och glossar.
Danielsson. O. A. De voce AlZIIOi! ([uaestio etymologica.
Persson, V. Nyare undersökningar ])å den Plautinska ])rosodiens område.

Band III, däraf utkommit:

Stavk, E. Om källorna till 1526 ars öfversättning af Nya Testamentet.
ALMKVisr. H. Ein tUrkisches Dragoman-Diplom aus dem vorigen Jahr-

hundert, in Faksimile herausgegeben und tibersetzt.
Purman, E. O. Om Schlciermachers kritik af Kants och Fichtes sedeläror.
Wadstkin. E. Der umlaut von a bei nicht synko])iertem u im altnor-

wegischen.
T/jNDsrR()M, ViLH. Ein ('(jlumella-Ex( er[)tor aus dem 15. Jahrhundert.

Band IV, däraf utkommit:

KjELLÉN. R. Riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges historia.

SrAVE, E. Om källorna till 1541 ars öfversättning af Nya Testamentet.

Kand V (pris lo kr. = 12 .Mk).

Sahlix, c. W Om den etiska seden.

Almkvist, H. Kin samaritanist^her Hrief an König Osrar, in Faksimiie

herausgegel)en und tlbersetzt. Mit einer Schrifttafel von J. Eiitiig.
NoKLKX. A. Svenska etymologier.
Tamm, v. Om avledningsändelser hos svenska substantiv, deras histora

ock nutida förekomst.
Slxi>i':n, J. M. De iribunicia ])otcstatc a L. Sulla imminuta (luaestione .
Laxdimaxsox, 1. S. Träldomens sista skede i Sverige. l*ltt kapitel •

var iildre rätts historia.
JoiiAXssox, K. F. IJidrag till Rigvedas tolkning.
Wahluxi), (.'. La l^elle Dame sans merry. En fransk dikt.
Kdfki.dp. ii. Om bevisen för (Juds verkliiirhet.
PiEHL, K. (^)uehiues petiies ins(Ti])li(jns j>rovenant du tem]>le d'Hor!

a Jvlfou.
Rir.i5ix<'., S. Prof. ('hr. Ia<\ Jioslröms Föreläsningar i etiken, efter d

muntliga föredraget U])pterknade o<:h redigerade.
pKRSi>(.)X, P. Om ett nyligen upptäckt fragment af en romersk kommu

nallag.
v. ScHKKLK. F. Finnes djl ett omeilvetet sjäLslifV
Oeijek, P. a. Historisk öfverblick af latinets {//// och (///a/is fortsall

som relativpn;nomina i «ic r-^m.niska s]>räken.
HrÄRNi:, H. Svensk-rvska hirhandlini^.ir 1^04 72, Frik .\IV:s rv.^-k

förbundsplaner.
Danielsson, O. A. Zur metrischen Dehnung im alteren grie(*his( l.v •\ ]']]nr

Flera af de i handen inx^aende skri/ te ma kunna äfvcn erhållas i sårh . • ■.

IJvoDÉx, L. i'örteckniiig a lry<kLi o( h utryckta källor till landskajuj
Uplands och Stockholms Stads liistoriskt-topografiska beskrifning
förnändigast hämtade ur Westinska .sanilingarne i L'[)sala Univer.sit-.l-
P>ibli«.tt.'k. Pri> \ kr.

l'ps,ila iS^;S. AI;lU|vi^t ^- W ii.NcIis Hoktr.-Akiicb.